Den här gången är det en deckare som jag läst. Den kom visserligen ut 2009 men jag har inte hittat hans böcker förrän nu. Jag fick ett tips av en av mina jobbarkompisar att hans böcker kunde vara något för mig. Och det var det.
Det är en rätt traditionell svensk polisdeckare. Den kvinnliga huvudpersonen är kriminalinspektör Malin Fors. Hon har en tonårsdotter, som i den här boken bor hos sin far. Hon är snygg och mycket vältränad. Och har uppenbara problem i sitt förhållande till alkohol.
Detta är tredje del i en pågående serie, där jag har läst den första och denna den tredje delen. Persongalleriet är något standardiserat enligt svensk deckarmodell. En äldre, trygg arbetsledare. En sexistisk hårding av den gamla skolan. Osv. Huvudpersonen är, förutom obducenten, den enda kvinnan hos polisen.
Handlingen verkar genomtänkt. Historien börjar med en kortare återblick. som man snart förstår är ur mördarens synvinkel. Sen börjar historien direkt med ett mord av den rika uppkommling som köpt slottet Skogås. Handlingen följer sedan utredningsarbetet som beskrivs i en stil som gör att jag hela tiden vill veta mer. I utredningsarbetet är också invävt en del om poliserna privat. Framförallt om Hvudpersonen, Malins, allt mer tilltagande alkoholmissbruk och hennes omgivnings reaktion på den. Visserligen är det aningen schablonaktigt med supande poliser, men det är så nervigt beskrivit att det aldrig blir tråkigt.
Biten jag inte riktigt fattar vitsen med är att den mördade slottsherrens ande, eller spöke(?), kommenterar utredningsarbetet. Det grepp fanns också med i den första boken i serien, Midvinterblot. Jag ser inte riktigt vitsen med det. Det för inte handlingen framåt det minsta. Men de avsnitten är såpass korta att de inte drar ner på takten på handlingen
Jag tvekar inte att rekommenderas denna som utmärkt läsning i hängmattan eller soffan. Själv la jag ifrån mig boken vid halv 2 på natten när jag läst slut på den.
