fredag 9 juli 2010

The Passage av Justin Cronin



!!!! Spolier varning !!!!!

En av de bättre Sience fiction böckerna jag läst på mycket länge. En tegelsten på 760 sidor. Jag köpte den i storpocket format och det är inte bästa formatet för så tjocka böcker eftersom de är lite svåra att hålla i. En inbunden bok kan man stödja mot nåt men det funkar inte så bra med en pocket. Men va skjutton, man kan ju inte få allt.

Om den här boken kommer på svenska, vilken inte skulle förvåna mig, skulle jag tro att den kommer att marknadsföras som en skräckis i klass med Stephen King's Pestens tid. Och det är inte helt fel. Men här rör det sig inte om någon mystisk kamp mellan det god aoch det onda. Utan här handlar det helt hållet (nästan i alla fall) om människan egen förmågga till ont och gott.

Det hela börjar med att 12 män som inväntar sina dödsstraff får ett erbjudande om att delta i ett militärt experiment. Naturligtvis för att skapa ett vapen. Sedan tillkommer en trettonde försöksperson, en sexårig flicka som heter Amy. Och varför denna plötsliga avvikelse från protokollet förklaras aldrig.

De injekseras men olika versioner av ett virus. Trots att befinner sig flera våningar ner i en helmlig militär bunkeranläggning högt uppe i bergen lyckas de tolv männen fly. Fast nu är de inte längre män utan vapen. Och högst efetiva sådana. De har förvandlats både fysiskt och mentalt. De är nu vad som skulle kunna beskrivas som vampyrerer. Men glöm allt om de chavalieriska/sexiga vampyrerna i ex Charlene Haris Sookie Stackhouse. Här pratar vi om varelser av en helt anna kaliber.

Amy, den lilla flickan är också förvanlad till ett vapen. Men av en helt anan sort.

Fösta del av historien slutar strax efter för att återuppta handlingen 75 år senare. I ett i stort sett öde USA. Nu fokuserar handlingen på en liten grupp överlevare som har klarat sig så här långt eftersom det lyckats få ström så att de kan lysa upp hels sin inhägnade by nätterna igenom. På pallisaden patrullerar väktarna dag som natt. Men nu står de inför ett i det närmaste oövestigligt problem. Batteriena håller på att sluta fungera. Och de har ingen möjlighet att tillverka några nya.

Nu skall jag inte avslöja mer av handlingen. Jag vill bara nämna lite om upplägget.

Den är uppdelad i olika långa avsnitt vilket jag tycker funkar bra. Insprängda imellan är dagboksanteckningar som också funkar bra. Författaren har lyckats få olika "röster" i de olika avsnitten. Det är ett bra flyt i berättelsen. Och då försöker författaren ändå gå lite mer in på djupet på ett antal av personerna. Där har han kanske inte lycktas helt. Eller så är det för att det hela skall vara lite mer mystigt?

Vill du ha en tjock bra bok, som inte kommer att vinna nobelpris, som skrämmer upp dig lite lagom när sommarskymninge övergår i höstmörkret tycker jag du skall prova den här.

P.S. Läste just att Ridley Scott köpt filmrättigheterna. Hmmm. Undrar om inte den här skulle göra sig bättre som miniserie. Eller så blir det en serie filmer. har svårt att se att det skulle funka annars.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar