På omslagets baksida står det: "Sinnlig och intilligen. Angelologi är en fantastiskt begåvad thriller" New York Times revive. Jag har i och för sig aldrig läst New York... men den recensent som har skrivit det och jag har VÄLDIGT olika uppfattning om vad som är både sinnligt och intiligetn.
Men jag kanske skall börja med vad boken handlar om. Historien börjar i tidernas begynnelse. Bokstavligen. Det handlar nämligen om de änglar som slog sig samman med Djävulen, då en ärkeängel, gör uppror mot Gud. Som alla vet kastats de ner från himmelriket. Och här tar författaren det mycket bokstavligt. Något som jag alltid uppfattat som att de kastas ner till en annan, mörkare, verklighet, uppfattar förrättaren som att alla de änglar som slog sina öden ihop med Djävulen är instängda i burar i en grotta långt under jorden. Djävulen själv är instängd nånstans i underjorden. Änglar bönar och ber hela tiden om att få en ny chans.
Ett hopp fram i tiden. Noak, efter syndafloden. En av hans söner avlar barn med en ängel. Dessa barn, Nefilimerna, får en längre, men inte oändlig, livslängd. Skönhet. De blir kungar och drottningar. Men efterhand de får barn och barnbarn späs änglaarvet ut så att det till slut, i våra dagar återstår mycket lite.
En av huvudpersonerna är en sjuk Nefilim. Den andra en ung, katolsk, nunna i ett kloster i New York. Och det är här thriller elementet kommer in. Med hjälp av ledtrådar i en brevväxling mellan en äldre nunna och en av fruarna Rockefeller, skall de hitta en harpa som de fångarna änglarna i sina burar en gång i tiden fått som tröst av en av ärkeänglarna. Den är ju gömt nånstans, men ingen vet var. Så nu följer ett antal sidor om angelologi och vad det innebär. Hur de gömde forskning under andra världskriget så att nazisterna inte skulle få tag iden. Tillbaka till nutid. En av dagens Nefilimer är sjuk och letar också efter harpan. Den skall enligt sägen bota alla sjukdom. Och alla som hör den kommer att följa den som har harpan i sin ägo.
Mycket prat, lite aciton. Men jag förstår inte riktigt var intelligensen kommer in. Och sinnligheten. Tja det kanske är beskrivningen av hur vackra änglarna och nefilimerna är. Det är det enda jag kan tänka mig.
Men boken är inte hel dålig. Men inte heller jättebra. Den är ok. Några timmars lättsam underhållning. Men det var ungefär vad jag tyckte om DaVinci koden också. Så det är väl bara att konstatera att jag varken delar åsikterna hos New York ... recensenten eller Bokhoran som lånat följande citat till omslagets framsida - "Läs Angelologi".
En rolig sak förresten. När jag köpte boken hos min lokala Bokia handlare så stod den inte där jag förväntat mig en bok av den här typen, dvs under fantasy, utan under Deckare och thriller. Säker för att den skall sälja bättre. Eller kan det vara för att det är änglar, dvs religiösa förtecken, och därför inte kan klassas som fantasy? Och änglar skall ju vara nästa stora trend efter vad jag läst. Och de är mer mainstream än vampyrer, varvular osv. Hmmm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar